Så började det

AGA_ap002
AGA Järla

Den här bilden är tagen utanför AGA:s – dåvarande Gasaccumulators – första fabrik i Saltsjö-Järla utanför Stockholm (där nu bostadsområdet Järla sjöstad ligger ). Tidpunkten är sannolikt något år efter starten 1904, eftersom antalet arbetare har ökat från åtta till bortåt 20. De två herrarna längst till vänster är troligen tjänstemän, med vit skjorta och kravatt, medan övriga är arbetsklädda för sitt dagliga värv – vid den här tiden tio timmars arbetsdag (kanske även för småpojkarna i förgrunden).

Till uppgifterna hörde den hälsofarliga framställningen av den så kallade AGA-massan, en av Gustaf Daléns stora uppfinningar, som klarade att härbärgera acetylen under tryck utan att explodera .

AGA-massans viktigaste beståndsdel var asbest, som under många år kardades för hand, och användes som fyllning av gasackumulatorerna, även kallade bananer eller bomber. Arbetet med stoppningen hörde till de farligaste på AGA ända fram till 1970-talet, då tillverkningen i Sverige upphörde efter asbestlarmet. Hjalmar ”Storfot” Westlund, som basade för stopparverkstan på Lidingö fram till sin pension 1947 (okänt om han är med på bilden), har nedtecknat minnen från Järla-tiden, bland annat följande:

”Till de mindre behållarna användes då en fottramp och till de större hade man en lång stång som träddes in i bygeln på behållarna och en sten att stöta mot, varpå sex man höll i var sitt rep och ryckte och slet. --- Några så kallade banankärror funnos ej då, utan man fick gå baklänges och släpa behållarna efter sig, så att de gjorde djupa fåror i marken.”

Från Järla-fabriken kom – förutom acetylen, ackumulatorer och gasstationer – också armaturer för belysning till lok, bilar, motorcyklar, järnvägsvagnar liksom militärsignallyktor, fältfacklor och strålkastare.

Helene Broms och Nina Enström